Ni vet på kvällarna när man sitter och lyssnar på lugn musik och tänker mycket blir allt så känsligt.
Just nu sitter jag och tänker på våran förra hund som vi tog bort för ca ett år sedan.
Usch jag saknar henne så hemskt mycket, verkligen.
Hon var världens bästa hund. Ingen kan ersätta henne. Hon var så speciell...
Hon var min lilla pärla.
Hon blev 11 år, så hon var ju gammal när vi tog bort henne. Hon fick något fel, så hon kunde inte gå.
Usch, jag kommer ihåg samma dag som  vi skulle ta bort henne. Det var så hemskt.
Jag var hemma från skolan, hemma själv. Jag och Wilma. Så satt jag på golvet och hon låg bredvid mig på hennes puff. och satt och pussade henne hela tiden medans jag grät :'(

Jag visste vilken tid mamma och pappa skulle komma hem och åka med henne till vetrenären. Det var hemskt. Jag visste att jag skulle bara få vara med henne 1 timme, sen skulle hon vara borta, föralltid.
Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv.
Sen kom Bella hem, så satt vi båda två bredvid henne och bara klappade på henne och grät.
Wilma märkte att något var fel, och jag kommer ihåg att hon la upp tassen på mitt ben när vi satt där :'(

Usch det här går inte, måste sova!
Som ni kanske redan fattat så har jag suttit och gråtit när jag skrev det här...




sista bilden - ca en vecka innan vi tog bort henne´....

It hurts </3